Sickan - min vakthund på balkongenEn gråmulen torsdag när vi har tagit med vännnen Linda ut i skogen på promenad.
För det mesta är vi helt ensamma ute i skogen under dagtid. Idag gick vi långa "hundrundan" och helt plöstligt säger Linda att det är någon konstig människa längre fram som gömmer sig i snåren. Jag tog tag i Sickan, men efter en stund kom vi ifatt mannen. Vid en första anblick ser han helt vanlig ut. Vi säger artigt "hej", han hälsar tillbaka och undrar om "vi har fått frigång".
Ganska snabbt kopplar Linda och jag och inser att han tror att vi kommer från behandlingshemmet för alkohol- och narkotikaberoende som ligger en bit bort. (För övrigt samma ställe som Expressen påstod att Persbrandt var intagen på, vilket i sin tur ledde till en stämning för förtal) Han, inte Persbrant utan gubben, säger att han är veteran i sammanhanget och när Sickan kommer fram mot honom uppfattar han henne som farlig och blir lite hotfull mot henne så vi traskar raskt vidare. Märkligt alltihopa.
Skogen är sannerligen en plats där man hittar det mesta och en del underliga typer. Därför är det alltid skönt att ha med sig Sickan. En söt tik i tuff förpackning. Snäll men ivrig vilket gör att okända människor kan uppfatta henne som farlig. Jag har en schnauzer som ger mig frigång från knäppa typer. Gott nog för mig!
1 kommentar:
Sickan var mitt tredje barnbarn och jag tycker att hon är ett fantatiskt sådant, att hon sen medverkar till att matte och Isak också får frihet att röra sig som dom vill känns skönt, för man vet ju aldrig när det dyker upp någon knäppskalle. En snällare farlig hund har väl sällan skådats men det är extra bonus. Jag känner också större trygghet när jag går ut med Sickan i mörkret för man vet ju inte ens i Norrköping vad som kan dyka upp.
Mattemor som inte gillar underliga
typer
Skicka en kommentar